I går, från absolut ingenstans, valde SVT att faktiskt ta sitt Public Service-ansvar på blodigt allvar (i alla fall om ni frågar mig, och det antar jag att ni gör) när de visade det första avsnittet av den underbara TV-serien Northern Exposure (Det ljuva livet i Alaska på svenska).
Anledning till varför de hux flux bestämmer sig för att sända den vet jag inte. Men hela serien är en slags feelgood drama/komedi med enorma mängder av fina vyer-porr från de djupaste skogarna i Alaska som bör ses. Om det handlar om nostalgi från min sida låter jag vara osagt.
PAUL SIMON! Vi måste prata om Paul Simon. Ni vet han den korta talangfulla delen av Simon & Garfunkel. Det råkar nämligen vara så att det i år är 25 år sedan hans skiva Graceland släpptes, och med anledning av det visas dokumentären Under African Skies på Sundance Filmfestival nästa vecka. Jag ska inte skriva någonting vackert eller utlämnande om min egen relation till skivan förutom att den bör givetvis finnas i var mans hem (jag har till och med hävdat att det är den enda skivan jag skulle spara om jag bara fick välja en). Istället kan ni läsa här vad Lisa Ehlin skriver på Rodeo.
Megahiten från den skivan var den väldigt uttjatade You Can Call Me Al, men det fina med den låten är videon. Där spelar Paul Simon mot Chevy Chase (alltså Chevy Chase när han faktiskt var rolig, inte dagens tråkiga Chevy Chase. Två helt olika personer egentligen, men det är ett annat inlägg).
Nu tar jag helg! Alltså, tre (kanske fyra, kanske fem) flaskor Alsacevin framför På spåret…
